Har ju varit en del debatt gällande behovet av användandet av ordet nej som ett “brytkommando” borta på klickerforum.
Klart det inte är nödvändigt, men praktiskt för många att lära in det på “klickervis” som man gör med alla andra typer av “kommandon”. I min vardag passar det ypperligt att använda ordet “nej” med betydelsen “gör något annat”, inlärt med positivförstärkning. Det går emot principen
fokusera på vad du vill att hunden ska göra, fokusera inte på vad hunden inte får göra.
I min vardag vill jag att mina hundar ska kunna “bara vara”, utan 100% koll. Strosa runt på “våran tomt” där det inte finns något stängsel, staket eller annat som hindrar dem från att dra all världens väg. Tyvärr så inträffar det saker som man aldrig “hade tänkt på” kunde hända. I de lägen använder jag “nej”. Det sitter väl inlärt ifrån min tidigare hundträning och är väldigt svårt att träna bort för mig då ingen förstärker mig när jag inte använder ordet. Dels är det mycket annat hundfolk uppe på gården som använder ordet “nej” med annan betydelse. Bara i de läget är det bra att ha en hund som inte “tar åt sig”, blir skrämd, nedtryckt etc. annat negativt.
En annan aspekt är att alla i huset “inte är speciellt” klickerska av sig, de har inget intresse av att lära sig heller, utan “klampar på” som vi gjorde med tidigare hundar, använder Nej i samma betydelse som för tidigare hundar.
Fokusera på det du vill att hunden ska göra
Det är ju det optimala. För ett tag sedan stod tanten och lagade mat och “lillvalpen” snurrade runt benen. Tanten vart mer och mer irriterad. Jag frågade om det gick bra? Om hon fick hunden att göra “som hon ville”? Nej, den fattar ju ingenting fick man tillbaka …
Ett tag efter det var det min tur att laga mat. Ja, det händer, men inte ofta. Lillvalpen började snurra runt benen. Slängde en bit korv (skivad korv med makaroner, fiiiiin mat) på biabädden som ligger i köket. Vips sprang valpen bort till bia bädden. Precis när den svalt kom nästa korvbit flygandes på biabädden. Valpen började snurra runt benen igen. Ingen korv. Valpen gick bort till biabädden. Vips, en korv kom flygandes igen. Efter 5 min och en tunn skiva med korv var det fixat. Valpen låg stilla. Först med förväntan, sedan lugnt och avslappnat när hon förstod vad det var man ville att den skulle göra. Inte ett enda ljud (förutom braaa + korvbelöning) sades till hunden. Belöningsplacering, markören “bra” och förstärkaren korv fixade biffen så att säga.
Trots att jag vet att det är absolut det effektivaste sättet att bli “kvitt ett problem” så vet jag med mig att ordet “nej” flyger ur mig i, och framförallt från andra, av bara farten. Så, ja … jag kommer fortsätta att använda ordet nej. Det är bara vi människor som lägger ett värde bakom själva ordet. Ordets värde för hunden blir vad du gör det till….